Ett brutet löfte
Jag var vid morfars minneslund idag och jag ska vara ärlig. Jag lovade mig själv att inte gråta mer, för tårar kommer inte få honom att komma tillbaka. Men tårarna rann ändå.
Den här låten säger verkligen allt. Det gör även sättet hon (Linnea) sjunger på.
Varför blir ett plus ett två?
Fattar inte riktigt matten. Men det är ok.
Min mattelärare är nog den mest tålmodiga person jag någonsin träffat på.
Jag skulle kunna fråga henne varje lektion i ett år varför ett plus ett är lika med två och hon skulle fortfarande lugnt och sansat förklara det för mig. Igen. Och igen. Och igen
Och igen.
Jag vet att ni har saknat mina egobilder
PUSS ♥
När grisar kan flyga
Gud vad jag är overlyhappy. Det är bara aningen deprimerande att tänka att förra året så här dags (tror jag) var jag i London. Jag saknar't.
Jag har nog aldrig tyckt om en stad så mycket som jag tyckte om London. Det var en speciell känsla av glädje och hopp där.
Förresten har jag fått Shakiras låt Loca på hjärnan. Om ni vill ha lite onödig information så kan jag säga att jag smådansat till den hela dagen. Men inte så att någon skulle se såklart.
Jag har noll danskoordination, talang och tålamod så jag tänker inte inbilla mig att jag kan dansa.
MEN (tony irwing..någon?)
Natta ska faktiskt lära mig Dancehall.
Jag kan bara be till Gud att hon har stort tålamod.
Insåg just ironin att jag just skrev att jag skulle be till Gud.
Den dag jag ber till Gud är när grisar börjar flyga.
Det kommer hända en jävla massa sjuka grejer när grisar lär sig flyga (såklart kom jag inte på det där själv, facebook gjorde det åt mig).
PUSS ♥
Update
JAG.
Har varit lite utanför eftersom alla kör sina samtal på facebook chatten..haha.
Ikväll kommer det folk på besök. Det blir god mat och sånt där. Som en sann N1b:are så är det enda jag tänker på mat. Och tetris battle. Men det senaste har jag inte riktigt kommit in i. Än.
PUSS ♥
Vi älskar matte höhö
US - REGINA SPEKTOR
Kan musik bli bättre än så här?
Jag vet inte.
Men det blir jäkligt svårt att överträffa.
Släpp inte taget. Håll kvar.
Snart höstlov. Dem orden har jag mässat för mig själv hela dagen, veckan, månaden.
När allt bara känns fel så tänker jag alltid: Håll dig ovanför ytan.
Jag försöker se fram emot något som verkligen gör mig glad.
Egentligen är allt ganska bra nu. Men mest som ett tips.
Håll er ovanför ytan.
Drunkna aldrig.
Det är inte värt att låta sig själv sjunka till botten.
28/10-10
Just nu sitter jag på Èrika och Lindas engelskalektion på Katte och leker med Èrikas dator. Jag försöker dock dölja min sanna identitet som skrapanbarn. Detta skulle lyckats betydligt bättre om inte Linda tyckte det skulle vara en rolig idé att berätta för alla att jag kommer från Lundellska.
Ja nu ska jag iallafall dra mig.
PUSS ♥
Min söta vovve ♥
Allahelgonafton
Någon läxa som väntar. Något prov som måste pluggas till.
Dagen har flytit på som vanligt. Skrev ett kemiprov. Gick ok. Mer än ok hoppas jag. Men det kan jag inte veta.
Morgondagen innehåller ett utvecklingssamtal. Vad nu än det ska vara bra för.
Förresten! HALLOWEEN? Det är bara jag som tänker promenera bort till morfars minneslund, sitta där en bra stund med ett gammalt album i handen. Det är bara jag som inte tänker klä på mig något annat än en jacka och helst två mössor. Och det är bara jag som fortfarande kallar det Allahelgonaafton.
Jag skiter i Halloween. Not my cup of tee (jag gillar inte ens te).
Halloween är till för småungar och dem som får gå på krogen. Allt därimellan är onödigt.
Idag på Genomfarten med P.
PUSS ♥
♥
TÄNK ER ATT EN PERSON HAR DEN HÄR LÅTEN PÅ HJÄRNAN
Muliplicera sen det med ca 30 så har ni min klass. Lovely.
00:44
I vilket fall som helst ska grabben äntligen skaffa skype! Har inte sett honom på evigheter, så det blir riktigt nice ;)
Förresten vill jag upplysa er alla om att jag varit en duktig flicka idag och tagit tag i alla kemiupg jag inte gjort tidigare samt lärt mig något. Amen to that.
I-lands problem
Kanske det kan räknas som träning? Att skratta? Det skulle innebära riktigt nice abs för mig.
I vilket fall så insåg vi att Larz-Kristerz hit Zetor'n borde uppmärksamas mer. Det är en riktig hit. Nejmen skämt åsido blev den låten kvällens "låt-som-alla-får-på-hjärnan". Faktiskt så har jag den fortfarande på hjärnan och kan inte sluta sjunga "Han har köpt en ny traaaaktor".
I-lands problem alltså.
Goa gubbar det där alltså (haha hoppas att ni uppfattade sarkasmen)
På Genomfarten igår
Ja jag står stolt för att jag åt sådär mycket. Jag har ingen aning om hur mycket kalorier det var och jag vill heller inte veta.
Allt jag vet är att det kostade mig 17 riksdaler och möjligtvis en lettisk krona.
Fett värt.
Sömn är dödens kusin
Fikat med Nelly blev uppskjutet så jag träffade Tilde på genomfarten idag istället.
Kan ni förstå hur trött jag är? Jag sover inte tillräckligt.
På höstlovet ska jag gå i ide.
Så det så.
Jag gör mitt bästa för att hinna ha ett liv
Veckans planer:
Imorgon: plugga
Tisdag: Dra till Katte för att hälsa på Èrika och därefter ta en fika med Nelly. Efter det blir det att se syrrans cabaré. Det blir nostalgi. För två år sedan övade jag och mina gamla klass för fullt. Saknar't.
Onsdag: Träffa Tilde på Genomfarten där hon pluggar.
Torsdag: Träffa Tilde på Genomfarten där hon pluggar. (vet inte vilken dag)
Fredag: Förmodligen ha tjejkväll eller träffa Èrika till lördag.
Lördag: --------
Söndag: Plugga till historia och kemiprov
Därimellan kommer det självklart bli en hel del mer plugg, men det är en självklarthet för mig så det skriver jag inte in.
Så nu kanske ni ser att jag har rätt mycket att göra (inräknat alla andra saker som att städa, ta ut hunden, träna mm.) så det blir inte så mycket tid till att blogga.
Sorry.
PUSS ♥
Nostalgi från cabarén i åttan.
.
DAIM
Hjärntvättad?
Neeej då.
Nej men ärligt. Det stämde bra ;) Och man fick någon spotifylista som hörde till och det var en hel del sjyssta låtar på min lista.
Gör testet här ♥
PUSS
Slöseri med tid
Nu mår jag bra. Så att ni vet. Bidragande faktorer är att Vampire Diares börjar imorgon, vi har godsaker hemma (händer inte allt för ofta), jag lever i nuet (försöker), snart helg, jag ska ev. ha tjejkväll i helgen eller helgen efter det.
Sen är det höstlov snart.
Och snart ska jag sova och jag älskar att sova. Då finns det inga måsten. Yes.
Vet ni något jag gör som jag inte borde göra? Varje kväll läser jag ett kapitel ur Harry Potter 4. Detta beteende är väldigt korkat då jag läst boken cirkus fyra gånger hittils. En femte gång är därför 1. slöseri med tid 2. slöseri med tid och 3. fullkomligt meningslöst.
Anledningen? Jag blir gladare av Harry Potter. Harry Potter för mig är tiden när jag var yngre och inte hade så många bekymmer. Det är spänningen jag kände varje gång jag öppnade boken och glädjen när nästa bok kom ut. Det var dock inte lika kul när det inte kom ut några fler böcker.
Tough shit.
PUSS ♥
Vi struntar i det faktum att mitt huvud ser enormt ut på denna bild. Eller ni kanske inte hade lagt märke till det förrän jag nyss sa det? I så fall ber jag er vänligen att bortse från att mitt huvud ser enormt ut på denna bild.
Inte riktigt frisk
Iallafall så sa jag ju igår att jag inte mått så bra och ja jag mår helt okej nu men det finns stunder då jag bara inte vet vad jag ska göra. Det blir liksom som ett stopp och jag blir bara helt förvirrad och..fan vad svårt det var att förklara. I vilket fall som helst så tror jag att jag börjar blir galen.
På riktigt.
För det är väl ändå bara jag som ser "tecken" i vardagen? Allting tycks symbolisera mig av någon anledning. Jag ska ge er ett par roliga exempel från dagen.
När jag spelade spel på min mobil så spelade jag det där doodle jump med en liten gubbe som studsar på små rejer högre och högre upp osv. Iallafall så fick jag för mig att den där lilla gubben är jag. Och när jag spelade fick jag en massa tankar som "oj nu klarade jag mig till nästa nivå, liksom jag ska klara mig i livet och i början är det många pinnar att hoppa på men med tiden blir det glesare och glesare och vägen är inte lika uppenbar och jag måste hitta nya vägar"
HUR SICK ÄR INTE DET?
Eller nästa grej. Jag sitter och äter asch (perisk soppa..lite som en mix av soppa och gröt ser det ut som hah, det är skitgott även om det inte låter så). Så märker jag att jag med skeden har delat upp maten i två delar och så börjar dem smälta ihop och då börjar jag äta fortare för jag tänker att om dem två delarna sjunker ihop innan jag hunnit äta så har jag misslyckats. Att när det var lite kvar så symboliserade det mitt sista år på gymnasiet då jag "ätit upp" alla hinder och bara hade en liten bit kvar.
Jag känner mig redo att läggas in på ulleråker eller vad tusan det heter. Eller why bother? Det ligger väl nån psykiatri precis vid Lundellska. Lika bra att dra dit med en gång.
Jag älskar er
Jag ska vara ärlig. Den senaste veckan har jag inte mått särskilt bra. Förutom att jag har varit sjuk fysisk har jag även haft det alla tonåringar för då och då. När humöret sjunker och inget tycks bra. Jag skulle inte kalla det depression, för det vore att gå för långt, men glad har jag inte varit. Av många olika anledningar.
Men det är vid såna tillfällen jag är så otroligt glad att jag har föräldrar som jag verkligen kan prata med. För på något sätt känns det som att i det här samhället går det inte att prata med sina föräldrar. Alltså på riktigt.
Jag kan inte påstå att jag berättar för min mor när jag gillar någon direkt. Det är kanske lite mer tjejsnack området.
Men så fort jag känner mig nere så vet jag att så fort jag pratat om det med mina föräldrar kommer det kännas hundra gånger bättre. För dem vet. Och jag känner mig lugnad och dem säger saker som verkligen får det där hoppet som tycktes spårlöst försvunnet komma tillbaka.
Och jag tycker att det är synd att inte alla gör så. För på något sätt har det stämplats som fånigt att prata med sina föräldrar. Man ska tydligen hålla det inne. Eller snacka med kompisarna. Men mina vänner kan aldrig få mig på fötter lika bra som mina föräldrar.
Aldrig.
För dem vet inte lika mycket. Och även om dem älskar mig så älskar dem mig inte lika mycket.
Tonåringar glömmer lätt bort hur mycket föräldrar kan göra och är villiga att göra för sina barn.
Detta inlägg är alltså helt enkelt ett tack till mina föräldrar som är dem bästa. Kalla mig löjlig eller vad ni vill jag vet själv att jag kan framstå som det. Men det är inte löjligt att visa hur mycket man älskar sina föräldrar och våga stå för det.
Inte alla kan prata med sina föräldrar heller. Och det gör mig ledsen för deras skull. För även om dem själva inte bryr sig, så vet jag att det är viktigt att kunna göra det. Hur mycket vi än tror att det inte behövs.
♥
The bitter truth
Så bra är inte jag. Så mycket klarar inte jag.
Så ångestattackerna flödar. Och inte vet jag vad jag ska trösta mig med. För det finns inte något ljus för den tanken. Det finns ingen andra chans.
Det är nu det gäller.
Och det är då som jag som mest måste ställa mig rak i ryggen och dra den tunga lasten i tre år.
Det är då jag som mest måste inse att gymnasiet är inte det minsta som grundskolan. Det är allvar.
Det är då jag som mest bara vill skita i allt och dra tillbaka tiden några år.
Det är då jag som mest känner att jag inte klarar det och hopplösheten kommer igen.
16 år bara barn, säger dem. 16 år måste bli vuxen, säger jag.
För det är nog så det ligger till. 16åringar tycker om att skylla på att dem är just 16. Vuxna tycker om att skylla våra misstag på att vi är just 16.
Men det funkar inte i längden. Det går inte att bara tänka "äh jag tar igen det på komvux sen". För guess what? Det finns inget komvux.
Det är en chans du får, slarva inte bort den för att "du är 16 år".
Så jag antar att vad jag vill komma fram till med det här onödigt långa inlägget är att den här åldern - 16 år - ger inte den press vi har på oss någon rättvisa. Det är inte någon ung ålder med tanke på hur mycket inverkan den har på resten av livet.
För det är NU man bestämmer om man ska kunna göra det man vill sen.
Eller om man bara ska ligga på botten och må skit.
Och det, mina vänner, är den bittra sanningen.
(nu menar jag förstås inte att man inte ska ha något liv och inte ha kul..jag tror ni förstår min poäng)
Haha.
Min humor eller?
6/10-10
Jag har inte sovit på två dygn på grund av den.
Så det blev blodprov och röntgen och så får jag veta att jag har lunginflammation.
Inte för att det gör att jag just nu hostar mindre bara för att jag vet varför jag hostar.
Men nu äter jag antibiotika iallafall som tydligen ska hjälpa.
Så låt oss hålla tummarna för det.
Förutom det har jag missat en massa lektioner, har ett matteprov att göra om, ett fysik prov comin up och en massa läxor.
Livet leker.
Boktips var det här!
Spela Död - Peter Abrahams. Handlar kort och gott om Ingrid som blir inblandad i ett mord.
Kom igen, bara ordet mord fick er att vilja läsa den eller hur? Det är helt klart så man får upp spänningen.
Bakom Ridån - Peter Abrahams. Handlar fortfarande om Ingrid men nu...hold your breath..handlar det om ett annat mord. Lovely eller hur?
I mörka skogen - Peter Abrahams. Fortfarande fina Ingrid, fortfarande spännande mord.
Låter kanske entonigt, men det är det verkligen inte!
Iallafall är det en riktigt riktigt bra serie som jag rekommenderar till alla.
Okej, jag blev lite sentimental
Igår vill jag minnas så var det en hel del bloggar som bara "försvann". Som tur är kom dem tillbaka, men under den tid som det tog för mig att knappa in på min egen blogg för att se om den var oskadd var jag uppriktigt sagt ganska orolig.
You heard.
Orolig. Det kan ju tänkas löjligt för en liten blogg som min, som egentligen inte har särskilt mycket läsare och inte får så mycket kommentarer. Löjligt för någon som inte orkar uppdatera hela tiden och inte lägger upp så mycket bilder.
Men..fan. Jag gillar faktiskt den här bloggen. Jag har haft den ett tag och det skulle kännas jobbigt om alla mina inlägg bara försvann. Faktiskt så är det något kul att ha i framtiden att titta tillbaka på och det är inget jag bara vill slänga bort.
Plus att jag lagt ner en del tid på den här bloggen. Designen, att skriva osv. Lite tid tar det ju faktiskt.
Så ville bara säga att jag uppskattar faktiskt min blogg, för att den finns iallafall alltid. Mina minnen (okej..egentligen inte så mycket av sanningen för att vara ärlig), men mycket av mitt gamla jag finns kvar i den här bloggen.
Puss på er ♥
(eller förresten, luftkram - jag är inte säker på hur stor smittrisken är)
För ca 1 år sen. Stor skillnad eller inte?
En underbar lördagskväll
Är det nån liten demon eller nåt som sitter i min hals och vill få mig att lida så mycket som möjligt? För då har den lyckats. Jag är så otroligt trött på att få hundra hostattacker och att inte kunna ligga ner när jag ska sova så att jag måste sittsova så nu har jag jätteont i svanskotan :(
I-landproblem? Ja.
Och man vet att något är riktigt fel när man inte ens orkar äta pizza! Pizza I'm telling you! Jag kan äta det i alla lägen (förutom skolans) men nu fick jag kväljningar bara av att titta på den.
Fy fan.
♪För jag är är på så bra humör idag, för jag är så himla glad idag, för att jag inte kan gå ut idag...♪♫
JAG ÄLSKAR ATT VARA SJUK EN HEL VECKA
NOT.
