Idag har varit en riktigt sick dag. Jag har mått helt okej men mor min envisades med att jag borde stanna hemma idag också för att inte riskera att bli sjuk igen.

Iallafall så sa jag ju igår att jag inte mått så bra och ja jag mår helt okej nu men det finns stunder då jag bara inte vet vad jag ska göra. Det blir liksom som ett stopp och jag blir bara helt förvirrad och..fan vad svårt det var att förklara. I vilket fall som helst så tror jag att jag börjar blir galen.
På riktigt.

För det är väl ändå bara jag som ser "tecken" i vardagen? Allting tycks symbolisera mig av någon anledning. Jag ska ge er ett par roliga exempel från dagen.
När jag spelade spel på min mobil så spelade jag det där doodle jump med en liten gubbe som studsar på små rejer högre och högre upp osv. Iallafall så fick jag för mig att den där lilla gubben är jag. Och när jag spelade fick jag en massa tankar som "oj nu klarade jag mig till nästa nivå, liksom jag ska klara mig i livet och i början är det många pinnar att hoppa på men med tiden blir det glesare och glesare och vägen är inte lika uppenbar och jag måste hitta nya vägar"

HUR SICK ÄR INTE DET?

Eller nästa grej. Jag sitter och äter asch (perisk soppa..lite som en mix av soppa och gröt ser det ut som hah, det är skitgott även om det inte låter så). Så märker jag att jag med skeden har delat upp maten i två delar och så börjar dem smälta ihop och då börjar jag äta fortare för jag tänker att om dem två delarna sjunker ihop innan jag hunnit äta så har jag misslyckats. Att när det var lite kvar så symboliserade det mitt sista år på gymnasiet då jag "ätit upp" alla hinder och bara hade en liten bit kvar.

Jag känner mig redo att läggas in på ulleråker eller vad tusan det  heter. Eller why bother? Det ligger väl nån psykiatri precis vid Lundellska. Lika bra att dra dit med en gång.