What goes around comes around

Det var en gång och Så levde de lyckliga i alla sina dagar är två meningar som jag älskar. Den sista vill jag väldigt gärna få använda för att beskriva mitt egna liv en dag.
Jag har många gånger skrivit historier med olyckliga slut, men jag märker att när jag läser böcker vill jag ha lyckliga, härliga, kärleksfyllda slut. Inget deprimerande. Så varför fortsätter jag och göra precis tvärtom?
Kanske för att det är det jag är bäst på. Att skriva om hur fel allt gick istället för om allt det fina. Ni förstår, det är lättare att skriva om mannen som förlorade allt än det är att skriva om han som hittade kärleken och hade ett underbart liv. För om jag skulle börja så, hur skulle jag då sluta? För allt gott varar väl inte för alltid? Alltså måste jag avrunda sista sidan med bilolyckan som tog ifrån honom hans älskade dotter. Eller om rånet på banken som tog ifrån honom alla hans pengar.
Jag är en realistisk person och visst är det väl vanligare att människan blir olycklig än att allt är perfekt? Eller så skriver jag bara mina känslor fast i andra situationer. För det är klart att jag har ett bra liv och det är säkert många som skulle vela ha det jag har. Men varför kan inte jag bara vara glad för det jag har? För att jag inte har det jag egentligen vill ha. Och så är det med alla människor. De personers liv jag ser på och önskar att jag kunde byta plats med, skulle kunna vara hur olyckliga som helst och det skulle jag inte kunna veta förrän jag är där själv.
Moralkakan i denna röra?
Var glad för din skull, var glad för andra, läs om lyckliga slut och skriv dina egna, älska ditt liv och älska dig själv, älska andra och ge som om du skulle få lika mycket tillbaka - för om du gör det så kommer det i slutändan att komma tillbaka även om det inte verkar så från början.

P.S. Skrivtipset i detta lilla livstips (?) var faktiskt att det är bra att öva sig på att skriva om lyckliga slut. Både för sin egen skull och även för att det är svårare D.S.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0