Min andra halva har åkt bort en vecka och jag sitter här och försöker planera ett roligt höstlov. Problemet med det är att personen som alltid får mig att skratta, som får mig att känna mig vacker, smart och underbar, personen som gör att allt känns bra inte är i samma land som mig. Men jag får väl bita ihop, längta ihjäl mig till nästa lördag och helt enkelt försöka att inte tänka så mycket på känslan av att nånting fattas.