Ibland blir jag riktigt irriterad på vissa människor. På de som inte försöker förstå. Som bara dömer rakt av.

De ser på mig och säger något. För de mesta har de ingen aning om vad de pratar om. Om var jag kommer ifrån, hur jag är som person. De skrapar kanske lite på ytan, bestämmer sig för att det är hopplöst och håller fast vid sin trångsynta bild av mig.

Det är de personer som har ansträngt sig, som har gett mig en chans som har sett igenom min yta som är kvar i mitt liv. Som känner mig och inte den bild de fått av mig.

Kärlek till er och tack för att ni tog er tiden att lära känna mig som jag är och inte som ni en gång trodde att jag var.

PUSS ♥