Nyss satt jag och klappade Quattro och kom på och tänka på talesättet "hunden är människans bästa vän". Och jag måste erkänna att det stämmer riktigt bra. Men sen tänkte jag på hur hunden själv tänker (ja i Quattros fall så kanske det inte var så mycket att fundera kring).
I alla år har vi tagit hand om hundarna, gosat med dem, gett dem mat osv osv. Men hundar ska väl egentligen  vara fria och få springa som dem vill?
Även om dem är lojala mot oss och alltid kommer tillbaka när vi ropar, så kanske dem innerst inne vill dra iväg. Och tänk på alla hundar som blir illa behandlade, som pga. våra behov kanske blir lämnade hemma i timmar. Som alltid får rätta sig efter våra liv.
Om man är bästa vänner ska man väl värna om den bästa vänner lika mycket som sig själv. Särskilt när det är ett djur som ger oss så mycket glädje och kärlek. Borde inte vi ge lika mycket?

Det finns vissa som verkligen gör det. Men det finns också dem som alltid sätter sig själv framför hunden. Okej, man kanske inte offrar sitt liv för hunden. Men det finns mycket som vi skulle kunna göra för våra hundar som vi inte gör.

Eller vad tycker ni?