Hate to break it to you...


Det var jobbigt då. Det var ett knivhugg i hjärtat. Men nu är jag konstigt nog glad.
   Jag är glad att det aldrig blev vi. Jag är glad att jag lyckades glömma dig.
   Därför att jag vet. Jag vet att om det hade blivit så, hade jag blivit mycket mer sårad
än jag blev. DU hade sårat mig 10000 ggr mer än jag blev och därför är jag glad.
   Jag ler inombords varje gång jag ser dig, eftersom att jag nästan tycker synd om dig.
Du kommer aldrig att få känna hur riktig kärlek känns, därför att du kan inte visa den. 


                          


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0