02:41


Visst är det ledsamt när någon som man var väldigt nära och höll väldigt kär glider ifrån en.
Känslan av att det inte finns något att göra åt saken. Men det finns anledningar till att sådant händer.
Man har inte lika mycket gemensamt. Man säger inte jag älskar dig, jag saknar dig längre. Det är tråkigt. Men det är som det är.
Ibland blir jag väldigt ledsen när jag tänker på det. Jag blir arg. Sen blir jag mindre arg igen och tänker att det är bäst så.
Och sen kommer jag till det stadiet jag gillar bäst.
När jag helt enkelt slutar bry mig. Nej, fel. Jag orkar inte bry mig.
För när jag tar mitt förnuft tillfånga och tänker efter.
Då vet jag att det är egentligen okej.
För det finns trots all anledningar. Jag har förändrats, du har förändrats. Till det bättre, till det sämre, vad spelar det för roll?
Du är inte samma person som betydde mer än någon annan för mig längre.
Och vissa dagar vet jag inte om jag ens betydde en bråkdel så mycket för dig som du betydde för mig.
Men allt det där har jag på något sätt accepterat.
Nu förtiden känner jag bara ett lätt sting av avundsjuka, jag stör mig bara lite på allt du gör och jag vill bara skrika på dig ibland.

P.S. Jag gillar egentligen inte att vara för personlig på bloggen och öppna mig såhär, men ibland behöver jag skriva av mig.



Kommentarer
Postat av: Du vet nog vem jag är :)

Jag vet inte om du pratar om mig.. Kanske, kanske inte. Egentligen spelar det ingen roll för det stämmer rätt bra in på oss. Vi var tajta, väldigt tajta. Jag tror att jag kände dig mycket bättre än du mig. Kanske för att vi bara pratade om ditt liv, dina vänner, din familj och hur du kände dig. Men det var ok för mig, du behövde mig. Och på något sätt behövde jag dig med. Du kände aldrig mig, inte på riktigt. Vi gled ifrån varandra. Du tyckte nog att jag förändrades mycket, men där måste jag nog säga att du har fel. Jag förändrades aldrig, jag var jag hela tiden. Det var du som plötsligt blev någon annan. Är det något fel med det? nej! kanske blev du den personen du egentligen var men du hade aldrig visat dig än. Men det var inte den Yasmin som jag kände längre. Att glida ifrån varandra behöver inte vara fel. Vi var systrar,och systrar håller livet ut. Våra vägar kommer mötas igen. Det vet jag. Jag längtar tills de gör det men jag vill inte pusha dem eller tvinga dem till att göra det. Systrar glider ifrån varandra, men de är fortfarande systrar. Yasmin jag älskar dig, för den person du är.

<3 ses när våra vägar möts <3

2010-12-12 @ 22:06:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0