Frågorna som aldrig fick svar

Det är ganska lustigt faktiskt, att varje gång jag vill vara poetisk blir det fel. När jag vill förklara vad jag känner låter det fel. Men jag ska försöka i alla fall.

Jag avskyr när folk tror att de vet allt om mig. De tror att bara för att jag säger något så måste det vara sant. Det måste vara jag. Har ni aldrig tänkt på att ibland säger man att man mår bra fast man inte gör det eller?
Det var så mycket mer en gång i tiden. Faktiskt för bara ett år sedan.
Jag var en annan person. Sen fick jag en chans, en livlina att bli mig själv och jag tog den. 
   Och det är ironiskt att när jag blev mig själv och vågade ta steget framåt så trodde alla att jag försökte vara någon jag inte var.
   Hur? Hur, hur, hur? Frågade jag gång på gång. Hur kan alla vara så blinda? Jag står här och skriker till er, jag står och skriker men inget ljud kommer fram. För ni hör men ni lyssnar inte. Och jag står här ensam och skriker och skriker och känner mig ensam och får inget svar. Bara tystnaden. Som inte säger någonting. Men ändå säger det så högt. Tomma uttropstecken. Stora frågetecken. Vem är hon? Vad gör hon? Varför är hon inte där hon borde vara. Varför är hon inte med dem hon borde vara?
   Svar: Därför att jag var aldrig där jag borde vara från början. Jag hamnade fel och jag vågade inte ta mig upp. Och när jag väl gjorde det puttades jag ner igen.

Livet är en lång väg och det gäller att orka ta sig igenom allting. Men det finns så många stigar och genvågar och omvägar och jag är rädd att jag någonstans på vägen gick åt fel håll. Kom på avvägar. Gick vilse i skogen.
Men någonstans mitt i all förtvivlan och irrande i skogen hittade jag min stig. Min väg. Och nu går jag på den. Och det tänker jag fortsätta och ingen kan få mig att komma bort igen. Ingen kan hindra mig från att gå där jag vill.
För att kunna bli stark måste man uppleva att vara svag. För att må toppen måste man nå botten.
För det som inte dödar oss gör oss bara starkare.

Yasmin. 

(p.s. den här texten skrev jag från börjam på www.emeyassi.blogg.se , men tänkte att den beskriver mig så bra att jag tänkte lägga upp den här med..lära känna mig bättre eller vad man nu ska säga.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0