Hejhej.

Har vart på morfars minneslund idag ... det var kallt, mysigt, sorgset och mycket mindre känslosamt ä ag trodde att det skulle va. Jag trodde att jag skulle börja gråta och inte vela gå därifrån, men det  var som om att så fort jag kom dit ville jag bara bort! jag ville inte vara där, för den där plasen är inte morfar, han finns inte där. han finns i mitt hjärta för alltid och ingen kan ersätta honom. jag tänker alltid på honom och han är min ängel. när jag är lessen så vet jag att han finns där för mej, och tanken på honom gör mig aningen gladare och får mig att inse att en person så god och underbar som morfar är värd att slåss för. så därför tar jag all skit som jag får med ett leende i tanken om att jag klarar det, jag klarar allt jag vill när jag har den jag älskar med mej överallt. ibland när jag är i skolan, på stan, hemma, vart somhelst vill jag bara bryta ihop och gråta men så inser jagatt det aldrig kommer att hjälpa! han kommer inte tiillbaka och jag gör dte bara jobbigare för mig själv genom att gråta, det bästa är att komma ihpg alla bra stunder vi hade tsm, allt han gjort för mej, allt jag älskade med honom...
han var verkligen den bästa morfarn nånsin för han var även min pappa och ingen morfar har gjort så mycket för sitt barnbarn som han gjorde för mej! han gjorde verkligen allt som en förälder gör allt  .

                          älskardejföralltidföralltidföralltidföralltidföralltidföralltid

                               ord kan inte beskriva min kärlek till dig. Tro mig. jag har just försökt.