Mina föräldrar är grymma. Egentligen behöver jag inte säga mer men nu kör vi fullt ut va?

Pappa: Min käre far är född i Tehran i Iran. Han flydde därifrån vid 19 års ålder på grund av krig. Hans flykt till Sverige skulle kunnat bli en spännande novell och vem vet? Kanske skriver jag ner hans historia en dag.

Han har bott i Sverige sen dess och han är nu ögonkirurg och överläkare på Akademiska. Han är en av mina största förbilder. Liksom mannen kommer till ett land där han inte känner någon och inte kan språket, lär sig språket på tre månader, går ut med 4.9 (av 5.0) i betyg och tar läkarexamen och snackar nu perfekt svenska. Han träffar min mamma medan han pluggar till läkare och då är hon 16. De har varit tillsammas sen dess. Jag ser upp till honom för att han är så stark, smart och om han vill lära sig något blir han bäst på det.

Han är en pappa som gör allt för att umgås med familjen. Om jag tvivlar på mig själv någon gång så är det alltid han som ger mig självförtroendet tillbaka.

Mamma: Min mor är född i Sverige och har bott här hela sitt liv. Hon träffade pappa när hon var 16 och som jag sa, har de varit tillsammans sen dess. Tänk om man träffade sitt livs kärlek nu liksom? Lyx.

Iallafall. Hon är sjuksköterska, en duktig sådan också. Hon älskar att läsa och frossar just nu i bokrean. Min läslust och kärlek till att skriva har jag fått från henne. Hon har lärt sig att prata farsi flytande och damn, hon pratar bättre än vissa tvättäkta Iranier. Hon är en sådan mamma som älskar att spela spel och vara barnslig när hon kan. Hon har ett högt, smittsamt skratt som man blir glad av att höra.

Om jag behöver prata med någon annan än mina vänner så finns hon alltid.

Mina föräldrar är anledingen till att jag är den jag är och jag är himla stolt över att vara deras dotter.