Sommaren är kort
Det är nästan läskigt hur snabbt sommaren och därmed sommarlovet bara flyger förbi. Ena sekunden står jag med en klass och sjunger sommarpsalm för att sen dra iväg så snabbt som möjligt för att fira att det äntligen är sommarlov. Och nästa är det mindre än en månad kvar tills jag återigen sitter i skolbänken och lyssnar på någon människa som pratar om saker jag inte kunde bry mig mindre om.
Och när allt väl har tagit slut kommer jag ändå gå till skolan med ett leende på läpparna, för att för mig så är det en ny start. Fast egentligen är det inte ens nytt. Det är majoriteten av människorna jag älskar som jag kommer att få träffa varje dag. Och att slippa byta buss varje morgon ska också bli riktigt jäkla skönt.
PUSS ♥
Det konstigaste av allt är att trots att det är så lite kvar av sommarlovet så har min sommar knappt börjat. Den börjar i och med att Ryan kommer tillbaka från fjällen på lördag. Det är då det roliga börjar för min del. Allt innan har varit en väntan på det här. Jag måste ju till Grönalund, ut med kompisar (oftare), bada, ta ut Ryan, träffa min pojkvän så mycket som möjligt och allt därimellan.
Och när allt väl har tagit slut kommer jag ändå gå till skolan med ett leende på läpparna, för att för mig så är det en ny start. Fast egentligen är det inte ens nytt. Det är majoriteten av människorna jag älskar som jag kommer att få träffa varje dag. Och att slippa byta buss varje morgon ska också bli riktigt jäkla skönt.
I-landsproblem? Inte då.
PUSS ♥
Bild från när jag och Eme var ute i trädgården och fotade förra sommaren
Kommentarer
Trackback
