Mina vänner har alltid sagt till mig att det borde vara så skönt för mig att jag alltid har låtit killar komma i andra hand.
En kille har aldrig fått ändra mina planer. Om jag vill ställa in något som jag bestämd med en kille då gör jag det. Jag prioriterar alltid mig själv framför killar.
Egentligen är jag elak.
För om jag sårar en kille så bryr jag mig ändå inte.
För jag har blivit sårad förut.
Visst, det kanske inte är särskilt bra att låta en kille som aldrig gjort mig något ta skulden för något någon annan gjort.
Men det förflutna har gjort mig sluten.

Jag är inte romantisk.
Jag bryr mig inte om killen är det.
Det ändå jag bryr mig om är ärlighet och tillit.
Och det är inget jag har fått mycket av från killar.
Så ge mig en bra anledning till varför jag skulle bry mig mer om er än mig själv!
Jag har varit i ett förhållande med mig själv nästan hela mitt liv, och det har fungerat bra för mig.
Jag har tagit hand om mig själv, gjort vad som krävts för mig själv, hjälpt mina vänner, min familj.

Kalla mig hjärtlös.
Men det vore att gå till överdrift.
Jag har ett hjärta.
Men det är jävligt välskyddat.
Vad kan jag säga?
Det är sån jag är.
Det är mitt skydd.
Min mur.