A hole lot of Challenges

Day 22 - What makes you different from everyone else
Day 23 - Something you crave for a lot
Day 24 - A letter to your parents
Day 25 - What I would find in your bag
Day 26 - Your favorite time of the year
Day 27 - Why are you doing this 30 day challenge
Day 28 - A picture of you last year and now, how have you changed since then?



Day 22: Att jag är jag. Vad mer kan jag säga? Det finns ingen annan i hela världen som är exakt som mig och så är det bara. Jag har mina tankar, mina åsikter, mitt utseende och mitt sätt att agera.

Day 23: Mat. Jag vet inte vad som har hänt, men sen jag började gymnasiet äter jag nog dubbelt så mycket som jag gjorde innan haha.

Day 24: Nu förstår jag inte riktigt. Så jag skriver ett brev som jag skrev när jag var liten (stavfelen tas inte med, dem är för många):

TILL MAMMA OCH PAPPA FRÅN YASMIN

Förlåt för att jag tog sönder lampan, jag ville inte göra det. Jag har bara tjugo kronor, men ni kan få dem så att ni kan köpa en ny lampa.
Förlåter ni mig?

Detta måste nog förklaras. När jag var liten fick jag väldigt lätt dåligt samvete om jag gjorde något dumt. I detta fall hade jag råkat ta sönder en nattlampa då jag lekte med syrran och var väldigt ledsen efter att ha fått en utskällning. Dem tjugo kronorna fick jag iallafall behålla.


Day 25: Min plånbok, nyckel, mobil, mini smink väska, skolkalender, hårspännen, ipod, drömpuppa (fråga inte) och säkert lite småskräp.

Day 26: Åå, defenetivt dagarna innan jul. Hela stämningen, julmusiken, lukten av pepparkakor, saffran och dammiga julprydnader. Plus att det är jullov!

Day 27: För att jag tyckte att det verkade som en bra grej att göra när man inte har något att skriva om, men nu är det bara en pain in the ass eftersom att jag har fått tvångstankar angående att jag måste göra klart den här challengen..

Day 28:

2009:

2010:


Jag är säkrare på mig själv vad det gäller mitt utseende och min personlighet. Jag har blivit osäkrare på min intelligens. Jag skrattar inte lika mycket. Jag har lättare att erkänna mina brister. Jag är mindre envis. Jag har blivit mer målmedveten eller kanske självisk. Gränsen är hårfin (var går gränsen egentligen mellan att vela göra så bra ifrån sig som möjligt och att göra allt för sin egen skull?).
Jag har blivit ohälsosammare. Jag har blivit tystare, men inte på grund av blyghet utan på grund av likgiltighet. Jag har blivit mer oberoende av andras åsikter. Jag har blivit mer beroende av mina vänner, men samtidigt stark nog att dra mig bort från dem s.k. vänner som fått mig att må dåligt, eller trycker ner mig.
Jag låter mig inte längre bli trampad på av andra, men trampar lätt ner på mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0