Test
Alla vet kanske inte vad civilkurage är så jag kortar mig ganska snabbt (finns många olika åsikter om vad det egentligen är, men det som de flesta håller med om) : att stå upp för sina egna åsikter och ingripa i en nödsituation även om man själv kan utsättas för något.
Jag tänkte lägga upp ett test som gjordes på 60-talet i USA, för att ko´lla hur långt någon är villig att gå för att lyda order dvs. göra rätt.
Några forskare lägger upp en annons i en tidning om att Yale universitet letar efter försökspersoner till ett experiment. Eftersom att Yale är ett väldigt känt och respekterat universitet var det många som anmälde sig till experimentet. Forskarna valde ut lite random personer i olika åldrar, olika kön och jobb osv.
Det ända försökspersonerna får veta är att experimentet handlar om minne och inlärning. Försökspersonerna kallas till universitetet en i taget.
Försökspersonen kommer till Yales laboratorium (vi kan kalla personen för Mats) så kommer en forskare som ger ett strängt uttryck. Han har vit läkarrock. Forskaren har med sig ännu en försöksperson.
Forskaren säger att försöket går ut på att se hur elever reagerar på straff i samband med inlärning.
Den andre och Mats drar lott om vem som ska spela elev och vem som ska spela lärare. Mats får rollen som lärare.
Forskaren och Mats kommer in i ett rum med två bord som det står en massa maskiner och grejer på. Genom en glasruta kan Mats se att den andra försökpersonen sitter fastspänd i en elektriskstol och är kopplad till en massa elsladdar. Vid det bord Mats får sätta sig vid står en stötgenerator. Forskaren förklarar att Mats ska ge små upg till en andra försökspersonen och varje gång denne svara fel så ska han ge små elstötar till honom. Forskaren säger väldigt strängt att Mats måste öka styrkan på elstötarna varje gång för att det ska gå att få in den information som behövs till försöket.
På stötgeneratorn finns det olika knappar som det står följande på:
- Lätt stöt
- Måttlig stöt
- Stark stöt
- Mycket stark stöt
- Våldsam stöt
- Ytterst våldsam stöt
- Fara: allvarlig stöt
- XXX
Första gången eleven svarar fel på en fråga ger Mats en lätt stöt. Nästa gång ökar han styrkan till måttlig stöt. Forskaren sitter hela tiden brevid och ser till att Mats gör rätt. Mats fortsätter att öka stötarna allt eftersom eleven svarar fel och eleven på andra sidan börjar jämra sig och börjar få ont av stötarna. Men forskaren säger att Mats måste fortsätta eftersom att det är viktigt för försöket.
Elevens jämranden och smärta börjar öka, men forskaren fortsätter att instruera Mats att fortsätta ge högre stötar. När Mats har kommit till knappen "Mycket stark stöt" så skriker eleven, bultar i väggen, säger att han har hjärtproblem och att han inte vill vara där. Men forskaren fortsätter att strängt säga att Mats måste fortsätta. Mats fortsätter att ge starkare och starkare stötar. Till slut hörs inget från andra sidan väggen.
Men allt detta var en bluff. Det var i själva verket ett försök att se hur långt någon skulle kunna gå för att lyda order från någon som är "högre upp" och har mer auktoritet.
Eleven som fick ta stötarna var inte alls en försöksperson, utan en skådespelare. Och självklart var det inga riktiga stötar. Forskaren och skådespelaren ville se hur långt Mats skulle gå för att lyssna och det värsta var att han gick mycket längre än forskaren trodde.
Detta experiment gjordes flera gånger om på olika personer och resultatet blev (ledsamt nog) att 62% av alla som delade ut elstötar fortsatte att dela ut stötar ända till sista knappen dvs. XXX. XXX motsvarade 450 volt.
De olika stötarnas reaktioner hos skådespelaren:
75 volt - stönar
120 volt - Det börjar göra ont
150 volt - Personen vill inte vara med längre
270 volt - Ångestskrik
315 volt - Personen skriker uppgivet och upprepar att denne inte vill vara med
330 - Tyst
450 volt - XXX
Majoriteten av 40 försökspersoner gick ända till XXX!
De flesta försökspersoner försvarade sig själva med att säga att de trodde att forskaren visste vad den höll på med tanke på att det var Yale.
Nu vill jag fråga er :
Källa: Take a look at dig själv av Lena Victorin.
