Snart ska jag sova. Har inget annat för mig då mor och sis tittar på Case 39 som jag vägrar titta på. Skräckisar är inget för mig så länge det inte är med ett gäng kompisar.

Just nu behöver jag verkligen sömn så jag kan tänka över saker och ting.
Kärlek är så jäkla svårt.
Snackade med Ryan och han ja berättade lite om en viss tjej. Berättar inte mer om den saken då det är för privat. Men i vilket fall.
Han är ändå bara 14.
Och redan är kärleken svår.
Jag är nästan 16.
Och jag håller med.
Jag ska vara ärlig: jag är inte speciellt flörtig eller romantisk av mig.
Gillar jag en kille har jag svårt för att visa det och pga det har det gått snett många gånger.

Jag är så trött på kärleken.
Och ja jag trodde liksom att jag skulle få en liten smester nu.
Men nej.
Då blir det problem igen.
Vafan jag vet inte ens vad jag känner.

Jag kommer ihåg när man var liten och kollade på filmer som var för lite äldre och dem alltid sa "Det är komplicerat".
Jag tyckte alltid det var jättelöjligt.
Vadå komplicerat?
Antingen gillar man någon eller så gör man inte det, vad är problemet?
Jag förstår nu innebörden av dem orden.

Ni som redan har det bra med er kärlek avundas jag rejält.


Puss ♥